Ett inte alltför oväntat besök
Kategori: Allmänt
En gång i tiden så brann det en eld inom mig, det var ren passion som föddes ur den värmen. Passion som snabbt skulle övergå till hat och avsky. Jag hade få minnesluckor ifrån den tiden, trots all skit man drog i sig. Jag är inte stolt över mitt förflutna men jag har gjort upp det med mig själv att det fått stanna upp och förbli så. Men ibland så måste jag göra upprepande beklagningar för att rensa ur systemet, då minnen tränger fram.
Jag fick aldrig chansen att prata med folk som en efter en försvann, först en till Irland, sen en bara ett par mil bort som jag offrade mycket för, människor som gifte sig utan att man fick en inbjudan, människor som inte sa ett ord och som jag tyvärr knappt se i ögonen försvann en efter en när man behövde dem som allra mest. Besvikelserna löstes av en efter en. Krossat hjärta tre gånger om på raken.
Idag är mest tomma ord genom telefonen och jag berättar mitt fortsatta liv genom sociala medier då det känns bra att göra så.
Jag drivs inte idag av passion. Min drivkraft är att skydda mig själv ifrån allt som gör och gjorde ont, min drivkraft kommer genom jobbbdrömmar och genom få familjemedlemmar. Jag får chansen att då och då träffa vissa människor som inte fejkar sitt leende och som kan ta allvaret på rätt sätt. Men jag går helst inte utanför dörren. Passionen är inte nödvändig längre i mitt liv, vissa undrar om det inte blir trist, nä då det inger en trygghet hos mig jag aldrig kännt innan. Jag slipper hoppas att det förflutna ska kännas bättre. Jag slipper känna mig utanför och utnyttjad. Jag slipper drömma om det som aldrig kommer inträffa. Jag slipper ångra visss val och händelser. Jag slipper känna att fan varför gjorde jag inte så för, varför gav jag inte mer.
Det lämnar mig med ett sargat, trött yttre, som inte alltid har energin fullt ut, som gått upp 30 kilo, som väljer sina tillfällen, som inte litar på vänskap och människor, som trots allt det lever ett liv med en av dem få jag litar på. Men jag skulle ljuga om tomheten och bitarna ifrån krossade hjärtat jag blev lämnad med inte känns av stundvis, men jag kan leva med det idag.
Alla fina minnen finns kvar, det är det ingen tvekan om, även ifrån dem mest smärtsamma och jobbiga åren. Det är det viktigaste.
