Livets mysterier
Kategori: Allmänt
Frågorna går alltid att ställa, men innerst inne så tror jag att en stor del av en själv inte vill ha svaren fullt ut för då försvinner en del av charmen. Drivkraften som är vid liv tack vare sökandet skulle dö ut. Eller så är det så enkelt att sökandet är själva svaret.
Jag är nyfiken på om jag denna gången inte kommer tillåta att min hunger sköljs över av känslan att jag är misslyckad. Det i sig är inget mysterium utan har sin fulla förklaring utan mysteriet ligger i vad hungern kommer ifrån. Jag vet att det finns en fighter i mig för annars så hade jag inte skrivit detta inlägg idag, men jag vet knappt något om den delen av mig själv för det är som sagt vad enklare att ge upp.
Igår så gjorde vi en laxgratäng med morötter och palsternacka som botten, örtkryddad hollandaise och go ost till middag men var så hungrig efter träningen att det inte blev någon bild.
Det var en utmaning att ens gå in i den stora salen. Som hade spegelväggar och var fylld med personer som under en längre tid gått på passen.
Som den tungt tatuerade 120 kg man lika smidig som en höggravid ko i skitställning jag är släppte jag taget och skakade röven av mig.
Koordination hade fått min farfar att skämmas. Han hade nog undrat vad fan den spanska, hetlevrade takten tagit vägen och varför den inte med åtrå flytit i mina ådror. Men tro mig jag sket i det och körde på. Mitt inre skrattade istället för att skrika på mig att sticka därifrån.
Men jag kommer aldrig fullt komma ifrån att jag hellre är inne i mitt trygga hem där jag slipper mänskligheten, svek ifrån människor i min närhet och slippa fantisera om att människor pekar och skrattar bakom min rygg.
Har bokat pass ända fram tills på fredag och elimenerat dåliga ursäkter så gott det bara går så nu är det bara att köra på. Idag så är det MRL, har inte en aning om vad det är då jag gör det hela som ett överraskningsmoment för mig själv.
Måste ta tag i kosten. Ta bort allt jävla skit man slänger i sig utöver frukosten, mellanmålet, middagarna och tänka på portionerna. För själva maten som jag lagar vägrar jag ändra på, där går gränsen.
